När räcker det?

Förstår inte riktigt hur människor i den här världen pallar att leva som dem gör, stressar ihjäl sig, bränner ut sig, super ner sig.
Vad är det för mening? Vad är din mening i livet?
Jag blir bara så förtvivlad när jag ser mig omkring och undrar vart fan allas förnuft har tagit vägen, för dem som ens hade det från början har det försvunnit för länge sedan. Det finns inte ens ett uns förnuft eller logik i alla dessa handlingar.
Jag påstår inte att jag är perfekt heller för visst fan begår jag misstag också, det handlar inte om det. Det handlar om att våga stå på sig, att inte ge vika för sina principer och det man håller fast vid för att någon ber dig eller lockar dig med något.

Det jag vill komma fram till med det här rabblet om ingenting är att folk verkar se mig som en dåre, mina tankar och mitt sett att se världen är förvrängt och snett.
Men om jag tycker likadant om erat sätt att leva, att se världen då?
Vem har rätt och vem har fel?
Jag vet en handfull personer där ute som verkligen vågar visa vilka dem är och stå för vad de tror på.
Den handfullen i en stor folkmassa kanske inte verkar spela någon roll, men för mig spelar ni fan så större roll än några andra människor någonsin kommer att göra.

"Du är inte dig själv." Har jag fått höra ett par gånger under de senaste veckorna, och jag vet det.
Jag försöker hitta tillbaka din den jag var, mannen som hade tro på mänskligheten och hoppades på en bättre morgondag, men jag litade på fel människor och blev behandlad därefter.
Så jag har börjat rannsaka mig själv för att hitta tillbaka dit, och jag kommer att göra det, ni kommer att få se det.

För det är just kärlek som är det viktigaste och mest trygghetsingivande en människa kan både ge och få, att känna att man hör hemma med någon och att man är omtyckt för den man är ger så himla mycket.
Därför vill jag hitta tillbaka, jag vill visa vem jag är och vad jag går för.

I allmänhet så rullar livet på sakta men säkert, var på arbetsförmedlingen för årets första möte igår (tisdag) och det gick bra, lyssnade på när postens logistik kundtjänst var där och pratade.
Verkade inte vara något jobb för mig kanske men ändå.
Sen gick jag en snabbis till hemköp och köpte mig 3 st citron isté (mums!) och sedan cyklade jag hem i snålblåsten.

Vet att jag är urkass på att blogga men det är just sådana här tillfällen som jag önskar att jag kunde ha varje dag och vekligen få ventilera en massa skit bara, istället för att skriva i detalj om hur tråkig min dag varit.
Hoppas på att jag får behålla mina tankar så att jag kan dela med mig av dom för er som är intresserade.

Imorgon så blir det att åka ner på stan (igen) för en fika med världens bästa pernilla, och lite skitsnack. Kommer bli hur skönt somhelst att ha en pratstund med någon som förstår lite av vad jag menar i alla fall.

Nu har klockan passerat tre och det är läggdags för mig, och till alla er som läser vill jag bara säga tack, tack för att ni orkar med alla mina utsvävningar om diverse saker.

Tills vi hörs igen, godnatt, glöm inte bort att älska dig själv och dina närmaste.

Kärlek, respekt och tillhörighet.
<3

Småland + 2009

Ja och så var år 2009 i full gång och jag har inte ens märkt att det har börjat, bra gjort!
Skämt åsido så var nyårsafton bra, men lite kaotiskt mot slutet sådär,orkar inte riktigt redogöra för hela kvällen för det skulle ta så lång tid känns det som så jag tar den i korta drag.
Först så var vi ute hos Svante och åt kalkon och sköt lite raketer med lite släkt och så, sen fick vi skjuts in till stan av mami.
Där var det fest hemma hos Joanna på Skallberget, med en massa folk i en liten tvåa så det blev ganska trångt, många som jag kände och många som jag aldrig träffat förut och det var mycket trevligt, kanske lite mycket att dricka men jag fick ju vara med de bästa ändå så det gjorde inte så mycket.
Har två små "nyårslöften" som jag ska försöka hålla, det ena är att ta körkort, ska väl se hur det går! Och det andra får ni minsann inte veta, för det är mitt egna lilla löfte ;)

Sen dagarna efter tog jag det lugnt som bara den som vanligt då. Sen på lördagen (3e) så åkte jag, Cicke och pappa ner till småland för att hälsa på farmor, det var riktigt mysigt som vanligt, har inte träffat henne på ett bra tag så kände att det var dags för det.
Vi åt mycket mat och fika, känns som om jag har gått upp 2 kilo bara på den dagen!
Sen så kollade vi på Mamma Mia! också, den var faktiskt mycket bättre än vad jag hade väntat eller trott att den skulle vara, riktigt mysig sådär :)

Så nu när jag väl är hemma i Stan igen så har jag bara tagit det lugnt, chattat med folk på msn, och bestämt att jag och Jonte ska ner på stan imorrn för han ska shoppa (inte jag för jag är inte direkt tät nu för tiden.)
Sen så får vi väl se vad som händer, ska läsa mina böcker jag lånade på biblioteket också, mycket intressanta.

Nu känner jag att jag fick lite ont om saker att skriva om och tänker därför avsluta detta blogginlägg som jag vanligtvis brukar med;

Kärlek, respekt och omtanke från mig till er.

<3