Jag brukar oftast se fram emot helgen, såklart. Men nu när jag ändå är "ledig" varje dag så har jag ju i princip inget att se fram emot utom att alla som jobbar/pluggar blir lediga och kan umgås, men det är väl i princip det enda som är värt i det hela.
Slaggade hos Jonte inatt, släpade mig ur sängen vid halv 12, käkade frukost medan Lisa var hemma och käkade lunch för hon jobbade (haha). Sen vart det till att ta det lugnt fram till klockan 3, sen rörde vi oss hemåt och städade, packade och gick ner till pappa då.
Jag och Jonte drog till marknaden en snabb snabbis minst sagt, det var inget folk där alls och det var ganska värdelöst som vanligt.
Cyklar hem och käkar, sen får jag ett sms och frågar om jag kan komma ut och träffas ett tag, och klart jag kan det, har all tid i världen utan att överdriva. Sen måste du ju tyvärr dra hem tidigare än du trodde pga lite fuckade saker, så jag vandrar hemåt i kylan (sjukt kallt ute!).
Så nu sitter man här igen då, utan att veta varthän denna kväll tar så att säga, men blir ju väldigt glad över att prata med dig, även om jag kanske inte är en särskilt givande person att prata med ibland så är det bra att vi håller kontakten efter så pass lång tid och efter det som hänt under tiden. Jag är glad att du bryr dig om mig och att du pratar med mig i alla fall, du är en av de få skulle jag kunna säga faktiskt, tack så underbart mycket.
Känner att jag börjar spåra ur redan här, hoppas att morgondagen bjuder på något glassigt, Jonte ska förövrigt slagga här, vi kanske ser en film eller något annat mysigt.
Livet kallar, jag svarar, vi hörs!
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar