söndag 24 augusti 2008

Skin, skin som den sol DU är!

Vi har båda hört det förut.

Skin, skin som den sol du är. Och det är precis det jag vill att du ska göra också.

Både du och jag vet i alla fall att jag respektive du har hört det, och jag tröttnar i alla fall aldrig på att höra det heller för den delen. Och jag vet vad alla dina vänner tycker om mig men jag vet faktiskt inte varför dom gör det, men jag accepterar det. Jag accepterar att dom dömer mig efter dom träffat mig högst en gång, och att jag har mig själv att skylla för det.
Sen att jag kanske är en helt annan person det är ju en helt annan sak också för den delen.

Ord är ord, det är sant. Men sen att dom orden jag säger kommer från min mun och min hjärna och mitt hjärta verkar inte spela någon roll? Att jag behöver dig på ett sätt du nog aldrig kommer kunna greppa är ju heller inte inräknat i ekvationen.

Du och jag mot världen var sanning från den dagen jag sa det, fram tills den dagen jag försvinner från denna planet vi kallar jorden. Jag saknar att bara kunna stirra dig in i ögonen och se hopp, se ljus. För det är det som finns i dina ögon, mitt hopp, och mitt ljus. Jag har dig att tacka för att jag pallade mig igenom de svåraste månaderna efter det som hände, och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka dig för det heller.
Men jag kommer göra det, när du är villig att ge mig din tid så att jag verkligen kan visa vem jag är och vad jag kan göra för dig.

Jag skrev det samma kväll, och jag skriver det nu igen, snart ett år senare. Jag önskar att jag kunde stanna tiden, så att det var förevigt den stunden, där ingenting annat finns än du och jag, här och nu.
Men det är inte så, det är inte så lätt. Och jag vill också ha en tidsmaskin för den delen, så jag kunde ändra på vad det nu än var jag gjorde för fel.

Kort och konsist, det här inlägget handlar om dig, respektive dig och mig då.

Så det jag vill säga om du inte orkar läsa hela är sammanfattat till, jag saknar OSS och det VI hade.

Jag är egentligen för trött för det här men jag läste ditt inlägg igen och insåg vad du tyckte och tänkte om mig, respektive dina vänner.
Så, förlåt mig, om det är någon tröst.

Godnatt och farväl tills nästa gång världen!

Älskar er alla <3

1 kommentar:

Anonym sa...

Mathias, du är bra! kom ihåg det! finns alltid här<33